Kungahuset som institution är Sveriges representation gentemot omvärlden, och det finansieras av svenskarna. Alltså borde det tillhöra svenskarna, precis som sjukvården eller Vin & Sprit. I den argumentationen tror jag att de flesta skulle hålla med mig, kanske inte minst monarkisterna. Men exakt hur långt sträcker sig vårt ägande?
Vad är kungahuset? Vad går att skilja från kungahuset? Det som är kungahuset måste väl tillhöra svenskarna. Om man jämför med till exempel äldrevården, så tillhör äldreministern som post äldrevården men Maria Larsson som individ gör det inte. Detta eftersom att individ och post är åtskiljda, man jobbar och sen går man hem. Detta är inte fallet med kungahuset, kungen och Karl Gustav Bernadotte är under regentperioden inte åtskiljbara, det är inte ett jobb i vanlig mening.
Man kan visserligen inte äga en människa, men man kan äga ett varumärke. Då Karl Gustav Bernadotte är Sveriges representation och denna representation finansieras av folket, borde vi inte då äga varumärket Karl Gustav Bernadotte?
Hur vårt varumärke uppför sig, påverkar den bild andra får av Sverige, varenda gång Karl-Gustav eller Viktoria sätter sin fot utanför hemmet så bevakas det, varje liten handling representerar Sverige. Om det så är att gå på en promenad runt kvarteret.
Vi måste bestämma hur Sverige ska representeras, hurdan bilden utåt ska vara. Därför borde vi ha rätten att bestämma hur Karl-Gustav och Viktoria beter sig. Makten ska ligga hos oss, vad läser de för litteratur? Det borde vi bestämma. Vad har de på sig för kläder? Det borde vi bestämma. Vilka skämt tycker de är roliga? Det borde vi bestämma. Till slut bildas av alla små fragment en personlighet, det är den personligheten som representerar Sverige utåt, och vi har i dagsläget ingen påverkan på den, det borde vi ha.
Och om vi hade haft det, hade inte monarkin blivit ohanterlig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar